From here to fame

Jag trodde i ärlighetens namn inte vi skulle hinna. Det såg mörkt ut på väderprognosen för helgen, och vi var långt ifrån alla samlade inför den gemensamma kraftsamlingen. Men än en gång överträffar vi oss själva. Motivationen var så hög att den nästintill lyste kring oss i Septemberkvällens annalkande mörker som sådana där små lampor/ljus som svävar ovanför de små karaktärerna i tv-spelet Sims.
Söndagens inplanerade verksamhet mynnade ut i ett "explosivt" arbete med stegar, skruvdragare, sågar, penslar, hammare och spik. Jag har blåsor i fingrarna, och mina biceps känns som två sladdriga gummiband. Plankor har burits, spånskivor har lyfts, reglar har sågats. 
Jag tycker mig känna igen känslan från förr; det gamla nummret från föräldrahemmet som ringde, den ivrighet som fick oss att glömma att äta mat trots att vårat blodsocker nästintill cirkulerade i kroppen som gasform. Barnslig iver tycks inte ligga långt ifrån den starkaste av drivkrafter...
 
 Den nya mötesarenan för oss är färdig. Knivsta - släng er i väggen. P-hus Anna, godnatt, Norrköping - Hmpf! - Fame 2 är här, emedan IT-tunneln och 55:an förblir övergivna krigskådeplatser i det förglömda reser sig vår nya borg, ointaglig och befäst. Ett graffittins citadell är rest.
På återseende inom snart, fränder.